Missionsporträtt - Tage Sjöberg

Jag träffade aldrig min farfar Tage Sjöberg, eftersom han dog ca två år innan jag föddes. Ändå måste jag säga att han är den som påverkat mitt liv allra starkast. I femtioårs-åldern blev han nämligen helad från cancer och efter detta började hans internationell gärning.

Tage föddes i Bollnäs 1901. Efter församlings-föreståndartjänster i Bollnäs och Söderhamn blev han i början på 1930-talet en av Lewi Pethrus närmaste medarbetare i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Därefter var han pastor först i New York, sedan i Helsingfors och i Örebro.

Under kriget i Finland räddades hans liv vid flera tillfällen genom tydliga gudsingripanden och därför att han lyssnade till Guds Andes varningsrop.

Men i femtioårsåldern fick han en svår tumörsjukdom som angrep en njure och spred sig till flera områden i kroppen. Läkarna öppnade hans kropp men sydde igen efter att ha konstaterat att tumören inte gick att operera bort. Några dagar efter att han hade kommit hem i ambulans gjorde läkaren ett hembesök. Denne gav ett klart besked att det inte fanns något att göra mer än att ge smärtstillande för att den sista tiden inte skulle bli för svår.

Tage var beredd att lämna sitt jordiska uppdrag och flytta hem till sitt himmelska hem. Men han talade med Gud om att få femton års förlängd livstid på samma sätt som Hiskia i Gamla Testamentet. Tage gav ett löfte till Gud att om han fick förlängd livstid skulle han ge resten av sitt liv till att resa till jordens mörkaste platser.

Under denna tid var det många som ropade till Gud om ett helande. En natt kom Herren i ett ljussken och uppenbarade sin närvaro i köket där min farmor hade varit i bön. "Se inte på sjukdomen, räkna med mig, jag ska låta ett under ske", hörde hon Herren säga. Hon reste sig upp och gick in till Tage och gav honom budskapet.

Efter detta förbättrades farfars hälsa sakta dag för dag. Något år senare kunde en operation göras för att helt avlägsna tumören. Samtidigt höll han sitt löfte till Gud och hans internationella tjänst började genom olika perioder i bl. a. Grekland, Turkiet, Iran, Pakistan, Japan, Thailand och Sri Lanka.

Han tog initiativ till gemenskap över kyrkogränserna och fick leva ett intensivt liv i femton år och ytterligare två år.

Jag kommer ihåg hur starkt berörd jag blev i tjugoårsåldern när jag fick ta del av hans liv genom hans dagböcker. Dessa beskriver med stor detaljrikedom bl a hans resor till de uppräknade länderna. Han gav sitt förlängda liv till missionen. Hur lever jag mitt liv är frågan? Alla har vi fått ett liv att förvalta. Det är med denna bakgrund som jag och vår familj valt att under korta perioder levt och rest i några utav dessa länder. Det är också något som vi vill fortsätta med i framtiden.

                                                   Josef Sjöberg